Självmedkänsla – både möjligt och viktigt.
Självmedkänsla (self-compassion) är ett begrepp som började bli allt vanligare i början av 2000-talet och som nu spridit sig in i flera olika terapier men också som hjälp till självhjälp.
Men vad är det?
Enkelt beskrivet innebär det att vara vänligare mot sig själv, med större omsorg och förståelse, när man har eller har haft det är svårt eller jobbigt.
En sån förmåga anses vara både möjlig och viktig att träna upp och idag finns det vetenskapligt stöd för att ett mer utvecklat förhållningssätt av medkänsla mot oss själva och andra, medför en djupgående positiv inverkan på vårt välmående och våra relationer.
Enligt den brittiske professorn Paul Gilbert, grundare av Compassionfokuserad terapi (compassion; medkänsla) har vi 3 olika motivationssystem som driver våra beteenden, tankar och handlingar. Han har kunnat visa att de olika motivationssystemen aktiveras också genom vår egen attityd till oss själva. Självkritik drar igång Hotsystemet och självmedkänsla hör ihop med Trygghetssystemet. Att lära sig om och uppmärksamma när man är i det ena eller det andra systemet, för att stärka sitt trygghetssystem och lugna sitt hotsystem eller aktivera sitt Utforskande är centrala delar i självmedkänsla.
Trecirkelsystemet är ett sätt att bättre förstå oss själva och andra.
Hotsystemet (den röda); vårt hotsystem, som är det äldsta evolutionsmässigt sätt, aktiveras genom rädsla det vill säga när det är fara å färde. Systemet motiverar oss att sätta oss i säkerhet genom att slåss, fly, spela döda eller blidka motståndaren. Är vi här upplever vi en hög stressnivå.
Utforskarsystemet (den blå); utforskarsystemet aktiveras när vi känner lust och har till syfte att förmå oss att jaga samt erövra nya upplevelser, insikter och relationer. Vår tävlingslusta och vårt driv har sin uppkomst i detta motivationssystem. Är vi för ofta och för mycket här ökar dock också prestationsstressen.
Trygghetssystemet (den gröna); det tredje motivationssystemet har sitt ursprung från vårt behov av trygghet och närhet. Ett behov som uppstod då vi blev däggdjur och mammans anknytning till sina ungar blev avgörande för såväl artens som individens överlevnad. Här stärks vår förmåga att hantera vår situation och sänker vår känsla av stress och oro. En attityd av självmedkänsla aktiverar känslan av trygghet när ingen annan gör det.
Var är du själv just nu? Vad kan du göra för att öka din känsla av trygghet och återhämtning?
Att lära sig mer om självmedkänsla och träna upp en sån förmåga, kan vara ytterligare en pusselbit på vägen mot att må bättre efter övergrepp i barndomen.
Kristin Neff, psykolog vid University of Texas och har sedan början av 2000-talet ägnat sig åt att forska kring självmedkänsla (self-compassion). Hon tar avstamp från den buddhistiska traditionen där begrepp som kärleksfull vänlighet (loving kindness) och medkänsla (compassion) är centrala. Genom sin forskning har hon tagit fram en definition av självmedkänsla vars tre komponenter beskriver det förhållningssätt som vi behöver träna för att kunna vara vänligare mot oss själva och på det sättet aktivera vårt trygghetssystem.
Dessa tre komponenter är:
- Vänlighet; att vara förstående och varsamma med oss själva när vi begår misstag och upptäcker inre kvaliteter som vi har svårt att fördra. (Istället för fördömande)
- Öppenhet; att bli medveten om vad vi tänker, känner och förnimmer för att sedan acceptera det som händer inombords istället för att kämpa emot.
- Mänsklighet; att förstå att vi är en människa bland människor och därmed inte är ensamma om att dela känslor av otillräcklighet, rädsla och skam eller självförgörande beteenden som självkritik.
Om henne och böcker om medkänsla kan du läsa om här